Nya tider-bättre tider?

Japp, då har jag lämnat det gamla året bakom mig. Ska se framåt. Se det nya och välkomna vad som komma ska. Hur mycket av det som komma ska kan jag påverka? Allt, inget? Jag vill tro att det gäller det mesta, faktiskt. Dock ej vissa sjukdomar och saker som händer min omgivning. Jag tror att det handlar om vilken inställning jag har till saker. Tankens kraft, som det heter. Jag tror att det inte alltid är så självklart att veta att det jag tänker, händer. Det går ju automatiskt att tänka. Så snabbt är den där och så snabbt är den över. Hur mycket stannar kvar i mitt medvetande och hur mycket försvinner? Ja, det är en svår fråga, förstås, och jag tror att det enda jag kan göra är att bli mer medveten om tankens kraft och förmåga att påverka mig. Jag ska lära mig att stanna upp i tanken, och tänka mer positivt. Det tror jag på. Positivt tänkande är magiskt. Gör gott för mer än en person. Påverkar omgivningen och världen i stort. Jag ska jobba på att inte oroa mig för saker som jag ändå inte kan påverka. Mitt sinne har blivit lättare de senaste åren, fast det är en pågående kamp och resa som kräver stor ansträngning. Och det blir lättare med tiden. Jag började med att tänka att jag skulle bli mindre negativ, för jag kunde inte se mig själv bli mer positiv direkt, så därför fick det bli så. Och det funkade faktiskt. Idag vet jag inte om jag är mindre negativ eller mer positiv. Det spelar egentligen inte någon roll, utan det viktigaste är resultatet, att det funkar.

Jag ser positivt på 2008 och på att jag ska börja jobba igen. Det blir en förändring som har många fördelar, inte minst ekonomiskt. Det finns mycket hopp och längtan till ljusare tider. Slutet av 2007 lämnade jag med sorg och viss tyngd, och det var vissa tråkigheter som gjorde detta oundvikligt. Familjen. Tungt. Jag jobbar på att se hur lite jag kan påverka min situation där, men det är svårt. Jag är fast i gamla hjulspår och känslor, vilket gör mig frustrerad. Rent logiskt vet jag hur det ligger till, men ibland blir jag den där lilla flickan igen, med alla mina besvikelser som inte verkar vilja släppa taget om mig. Jag måste bli bättre på att förmedla vad jag tycker istället för att bära allt inom mig, som jag gjort i många år. Våga stå upp för mig själv och ta tjuren vid hornen. Ibland måste jag bara släppa taget om saker och resa mig upp, stark och ensam. Det har jag gjort många gånger förut. Jag har också insett hur viktig kärleken är för mig, och dess effekt. Att våga ta emot den. Jag är så jäkla bra på att ge andra människor kärlek, men urdålig på att ta emot. Ibland undrar jag om jag egentligen har gett riktig kärlek eftersom jag inte tillåtit mig själv kärlek. Jag vet vad jag är kapabel till och ska bli bättre på att ge detta till alla som behöver det, och mena det från hjärtat. Det kommer att bli viktigare nu när jag ska återgå till att jobba med att hjälpa andra. Måste hjälpa mig själv och ta egen-tiden på allvar.

Jag säger som många sagt före mig: Bli den du är!