Farväl, min älskade vän

Nu har jag tagit farväl av min katt som levt med mig i 14 år. Det var så sorgligt att behöva göra detta. Tyvärr såg jag ingen annan utväg dels p.ga hans höga ålder, psyke osv. Han har varit mig trogen och älskat mig genom allt. Han svek aldrig och vi hade ett särskilt band och en förståelse. Visst har jag suckat många ggr när han envisades med att följa efter mig och vara ganska jobbig, faktiskt, men så här i efterhand måste jag ändå uppskatta hans kärlek och lojalitet. Han gillade ingen annan, faktiskt. Det gjorde det ganska tufft. Han ville aldrig gå till någon annan, och kunde både fräsa och ge en tass när det inte passade. T om när veterinären skulle undersöka honom en sista gång, fräste han. Fast jag förstår det och den situationen. Vad är det som formar ett djur? Jag har tänkt så många ggr på hur vi människor värderar och bedömer ett djur. Vi vill att de ska passa oss, på något sätt. Han var inte så omtyckt för att han inte gillade människor och visst är det ironiskt? Förtjänade han inte kärlek då? Klart han gjorde! Han gick sin egen väg och det älskade jag honom för. Han försökte inte anpassa sig och passa in för att bli älskad. Vi var ganska tighta, han och jag.

Han var så personlig och härlig och vi delar många minnen. Han hade en favoritleksak när han var yngre. Det var en hartass som han älskade att fånga och leka med. Jag brukade lägga ner den i en känga och då fiskade han upp den! Han jagade även tygmöss. Jag kastade iväg den och han apporterade. Jo, det är sant. Han sprang efter den och kom sedan tillbaka med den till mig.
Det finns så mycket gott att tänka på och minnas med honom. Han pratade också väldigt mycket med mig. Ibland sprang han efter mig och pratade samtidigt. Han var så fin och charmig och kommer inte att bli glömd. Min trogne vän och älskade katt. Jag kommer aldrig att glömma vår sista stund tillsammans, på veterinärmottagningen. Du var nyfiken, pigg och verkade ganska bekymmerslös när du luktade på allt och gick på upptäcksfärd. Jag är så glad att du fick vara pigg och inte dålig, din sista stund i livet. Visst känns det hårt att du inte blev avlivad bara för att du var dödssjuk eller så, för det hade varit mer berättigat på något sätt, fast ändå så är jag glad över att du slapp lida och vara dålig. Hoppas att du förstår. Vill minnas dig så här, min fina och älskade katt. Du fick somna in i min famn och jag fick klappa och smeka din fina päls en sista gång medan jag tog ett sista farväl. Jag hoppas att du kan förlåta mig, för det känns tufft att vara den som tog det svåra beslutet att avsluta ditt liv. Men jag ville bara ditt bästa, tro mig.

Jag kommer alltid att älska dig. Saknar dig så mycket, min fina vän och livskamrat. Tack för alla år tillsammans.

Vila i frid.