Arbetslös=livlös?

Jag går och räknar ner mina kvarvarande dagar på mitt jobb. 17 dagar kvar som arbetstagare. Om 17 dagar ska jag gå till Af och anmäla mig som arbetslös och jag fasar så mycket för detta. Jag är livrädd att det ska innebära att jag inte längre kan bestämma över mina dagar och över vad som jag kan och ska göra. Rädd för att inte ha något val och även för att inte klara mig ekonomiskt. Jag kanske t om måste flytta för att få jobb i en annan stad. Ska jag flytta ensam då? Bort från pojkvän och min familj? Ja, som sagt, så känns det lite läskigt att inte veta vad som ska hända framöver. Jag önskar att det fanns en möjlighet att få stanna kvar på detta jobbet, men det går tyvärr inte. Det finns inga pengar kvar. Jag måste skaffa mig ett annat jobb och det är dessutom snabbt, för att inte hamna i klorna på Af. Jag känner att mitt självförtroende kunde varit lite bättre, och det gör inte det lättare när jag ska söka jobb, för då måste jag ju berätta hur bra jag är och varför just jag ska ha det där jobbet.

Jag har nog inte varit så kul att ha att göra med den senaste tiden. Min oro inför min framtid har påverkat både humör och välmående. Tyvärr har min pojkvän fått ta en hel del. Jag ska gottgöra honom! Jag måste jobba på att vara en bättre flickvän, helt enkelt.

Fast just nu känner jag mig mest ynklig och rädd inför vad som komma skall...