Jag mår inte så bra idag, för det blev lite diskussioner igår med min pojkvän. Vi har haft några sådana nu den senaste tiden och det tar på krafterna. Jag märker att det påverkar mig mycket, och jag ju inte sovit så bra heller, på sistone, så det gör nog sitt. Det känns som att vi pratar förbi varandra nu och inte alls når fram med det vi vill säga. Jag känner mig grymt missförstådd och inte respekterad av honom, och det känns tungt. Får ingen som helst respons i det jag säger, utan bara en motreaktion med starka känslor och åsikter. Jag blir så frustrerad och arg just nu, att jag inte vet var jag ska ta vägen. Vill bara dra mig undan och få vara ifred. Varför ska man försöka sig på att kommunicera när det ändå inte funkar. Skit också! Varför ska vi vara så förbaskat olika i vissa situationer? Det känns som att vi har en tråkig maktkamp för tillfället och att ingen kan vinna den, hur mycket vi än försöker. Jag är utåtriktad känslomässigt och han är precis tvärtom. Hur går det ihop?? Nej, just nu gör det verkligen inte det. Jag vet inte hur vi ska kunna komma ur det här, som känns som en nedåtgående spiral. Jag är nog lite rädd att jag ska dra mig undan och sluta mig och stänga av, för det har hänt förut. När jag inte pallar mer. Då är det stopp. Finns ingen återvändo då. Vill inte hamna där. Suck.
Idag får jag besök av en vän, och det ska bli, sådär lagom kul, tyvärr. Är inte upplagd för att vara trevlig, och har ingen lust heller att berätta varför. Jag hoppas att jag slipper. Det kanske löser sig av sig själv. Min vän är ganska självständig och brukar sysselsätta sig själv, så det kanske inte krävs så mycket av mig. Jag ska försöka tänka positivt. Visualisering. Jag måste dessutom ta bättre hand om mig själv. Måste lyssna inåt för att kunna hjälpa mig själv. Imorgon är jag ledig och det är en riktigt bra grej! Jag får sova ut och slipper diverse störningsmoment på morgonkvisten. Det är alltid något!
Tack och hej, leverpastej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar