Hurra för fredag!

Då var det äntligen helg. Veckan på jobbet har varit ganska tråkig och ansträngande. Jag känner mig ganska slut och lite trött på människor som har krävt mer av mig än jag kunnat ge. Tyvärr ingår det i mitt arbete, att hjälpa. Jag gillar att kunna hjälpa, men ibland är det svårt att sätta gränserna. Det handlar om andra människor och då måste hänsyn tas till det. Idag ska jag unna mig en god drink och bara hygge mig. Jag hoppas att jag blir hembjuden på lite mat till min vän. Det är bra att inleda helgen med sällskap. Pojkvännen ska på sitt, så vi lär inte ses i helgen. Det är skönt, för vi har haft en del kontroverser den senaste tiden, så vi behöver nog lite andrum, båda två. Det är svårt att vara den perfekta partnern. Ibland önskar jag att det fanns en manual att ta till i svåra situationer. Eller en tredje part som kunde gå in när det gick överstyr. Det är svårt att förstå att någon annan tänker helt olikt dig själv. Då blir det svårt att förklara och förstå varandra. Man önskar att man var lite mer lika ibland. Och ibland är det frestande att säga: "It´s my way-or the highway!!" Fast det är ju inte särskilt konstruktivt, förstås. Ja, ja, det är bara att försöka lösa det efterhand som det uppkommer svårigheter.

Jag tycker så synd om studenterna, för tillfället. Hur kan man begära att de ska klara sig på 7364:- i månaden, i 9 månader, dessutom. Och inte får de jobba så mycket, heller. De kan ju numera dessutom glömma a-kassan också. Jag tycker att det är för bedrövligt. Tror de att en student har färre utgifter, eller? Tror de att alla bor i studentrum med billig hyra, eller? Fast de är ju inte så billiga har jag förstått. Tänk dig att en student har en hyra på 3000:-, andra fasta kostnader med telefon, el, försäkringar osv. Det blir kanske 1500:- kvar efter allt är betalt. Dessutom finns det inte jobb till alla som vill jobba. Vad ska de göra? Jag tycker att det är för jäkligt för dessa människor investerar både i sig själva och i Sverige, som framtida skattebetalare. De tillför oss mycket och behövs. Vilka signaler sänder detta ut, egentligen? Jag pluggade för några år sedan, och hade förmånen att kunna stämpla upp under ett sommarlov, och det räddade mig, kan jag säga. Annars hade jag fått söka socialbidrag, och det hade kanske inte gått så bra. Kanske hade jag inte sökt alla jobb, haft för hög inkomst och dessutom inte varit inskriven som arbetssökande pga mina studier. Jag känner mig lyckligt lottad iaf.

Kanske var det bättre förr...