Breaking up is hard to do

Hur ofta gör man slut med sina vänner, egentligen? Jag har gjort det några gånger de senaste åren. I vissa fall har det kommit helt naturligt och skött sig själv, i andra har det blivit ganska dramatiskt. Det har varit skitjobbigt. Jag kan erinra mig tre gånger. Det har varit helt olika och med helt olika relationer. Den ena gången var det med en helt ny bekantskap som jag blev nära vän med ganska snabbt. Vi fick en djup och bra kontakt, men tyvärr blev det lite för intensivt för mig och denne person förstod inte detta när jag försökte förklara hur jag kände och varför jag inte kunde ställa upp på vissa saker som personen föredrog. Vi hade olika åsikter och hamnade i en jobbig konflikt. Personen i fråga kunde inte se vad jag menade om att ställa för höga krav och tyckte att jag var okänslig och att det var självklart att ha det som personen ville, men jag kände att det var så långt från vem jag är, så jag sa nej tack och försökte att påverka och bibehålla relationen utifrån vad jag hade att erbjuda. Detta var inte tillräckligt för denne, och därför valde jag att bryta helt. Något annat var inte ett alternativ. Vissa saker kan eller ska man inte kompromissa om. Så är det. Personen reagerade starkt med både ilska och elakheter, vilket fick mig att förstå att jag valde rätt. Vi var inte bra tillsammans, helt enkelt. Nu var denna relation på Internet enbart, och detta kan ha bidragit till att det var lätt för mig att välja bort. Ja, det var en märklig relation, men den var fin och givande till att börja med. Jag lärde mig mycket om mig själv och det är ju positivt.

Den andra relationen var irl, och med en kär och betydande person, tyvärr, för den var väldigt smärtsam och har lämnat spår efter sig. Jag tänker fortfarande på den här personen ibland och undrar hur det gick för denne och hur den mår. Vi gjorde en affär som gick snett, vilket äventyrade och satte stopp för vår framtida relation. Man ska inte blanda affärer och nöje, sägs det. Och definitivt inte göra affärer med vänner, för det kan gå riktigt snett samt att man riskerar vänskapen. Vi kom inte överens och blev ovänner. Det gjordes några tappra försök till att lösa saken och förklara var vi stod, men det var omöjligt att fortsätta. Mycket tråkigt. Den senaste relationen som gått hädan är med en riktigt nära vän och det var jag som blev bortvald, tror jag. Eller jag blev ingenting, för personen slutade helt enkelt att höra av sig. Jag vet att det har med personens hälsa att göra, men det förklarar inte allt. Vi hade en fin och värdefull relation som bara kastades bort av vederbörande genom att sluta bry sig och sluta höra av sig. Det smög sig in genom att det gick längre tid mellan samtalen och vi träffades inte alls. Jag vet att jag föreslog många saker, men denne nappade aldrig och till slut tröttnade jag på att försöka. Det är så svårt, att på ett rationellt sätt förklara för sig själv varför man blir dumpad. Varför man inte är önskad längre. Det hjälper ju inte när jag vet att jag gjorde mitt bästa och att jag inte bidragit till dennes val och beslut. Det ska vara om jag brydde mig för mycket, kanske. Vad vet jag, egentligen? Det känns som att jag inte känner den här personen längre. Inte i den här situationen som är ny för vår f.d relation. Man tycker att man har lärt känna en person genom allt man gått igenom tillsammans, men ack, så fel man kan ha! Det värsta är att man inte ersätter de gamla, förlorade vännerna, med nya vänner, vilket gör att man blir fattigare och fattigare. Jag är ensam, helt enkelt och vill ha nya vänner i mitt liv, för jag behöver andra människor omkring mig. Jag brinner för andra och vill dela saker och få uppleva dessa människor med allt de vill ge osv.

Ensam är inte stark. Det har jag lärt mig nu.