Åtta dagar kvar

Dagen D kryper närmare nu. Åtta dagar är vad jag har kvar på jobbet. Det känns konstigt att tänka på mig själv som arbetslös, faktiskt. Lite overkligt. Snart är det här borta och jag står ensam, utan trygghet och rutiner. Det är då jag måste skapa mina egna, ta tag i mitt liv, söka jobb, vara glad, ja, listan kan göras ännu längre. När man har så lite, så krävs det ännu mer av en, och det är ganska orealistiskt. Hur ska man orka allting? Var ska man få kraften ifrån när allt är borta som ger en den där grundtryggheten? Den som gör att man orkar och kan. Jag fasar för Fredrik Reinfeldt vardag. Fasar för att bli en del av statistiken och helt obetydlig. Att hamna i, vad jag kallar, för intetness. Vi kommer båda att vara arbetslösa vilket säkert kan vara jobbigt, men kanske kan vi stötta varandra också. Det blir nog lättare att förstå hur vi känner och varför. Ja, vi får kämpa tillsammans. Jag måste bara komma igång nu med mitt jobbsökande. Vill vara igång innan jag står där med piskan på ryggen. Men det är svårt just nu när jag befinner mig här, innan jag har slutat. Jag får inget gjort, gör något mellanting. Det blir inte så bra.

Helgen var hur bra som helst. Vi träffade vänner och åt middag och var på stranden också. Det var ljuvligt. Jag mår bra av att träffa vänner, men jag gör nog det för sällan. Det skulle behövas fler av dessa. Jag har märkt att det är ganska svårt att skaffa nya vänner. Hur gör man? Ska man skriva i pannan att vänner sökes? Börja en kurs? Min pojkvän har skaffat sig en del genom att ha hobbies, och där kan man träffa likasinnade. Krogen är fel ställe för sådant. Jag får hoppas att jag kan träffa nya människor genom mina vänner.

Idag är det fint väder igen, och jag vill bara sitta på en uteservering och dricka öl. Livet kan vara ganska fint när man inte tänker på alla bekymmer som hägrar, utan istället sitter man och tittar på solnedgången och njuter. Nice. Idag blir det nog en kall en!

Tjing!