En dag kvar

Japp, då har jag avverkat näst sista arbetsdagen och det känns overkligt. Jag kan inte fatta att i morgon, vid denna tiden så är det slut. Det känns riktigt vemodigt nu, och att andra talar om hur mycket de vill ha mig kvar, gör ju inte det lättare. Idag hade jag inget alls att göra, men jag fick besök så det var väldigt trevligt. Jag har ett möte lite senare också, och det blir det sista på detta jobbet. Fan, i mer än ett år har jag gått till jobbet, haft min trygghet, varit nöjd med att ha ett jobb, och nu ska allting bara försvinna. Vad kommer efteråt, egentligen? Jo, en skrämmande tomhet som kan sluka en totalt. Sedan ska jag klara av att hålla humöret uppe, ha självförtroende i jobbsökeriet, vara glad och dessutom en bra partner. Ja, listan kan säkert bli längre, men det räcker för tillfället. Så mycket jag ska klara av med så lite resurser. Utan jobb och trygghet. Man ska ge mer trots mindre kapacitet och kraft. Ja, det är bara att ge järnet och le och se glad ut.